I samband med World Book and Copyright Day, upptäck (åter) den här artikeln som firar barnböcker ... som inte egentligen bara är för barn!
Ursprungligen publicerad 17 juli 2021
Jag har slått ner mademoisell i några månader för att prata med dig om barnlitteratur, och i grund och botten började jag inte i början: att förklara för dig eller påminna dig om varför hon förtjänar en titt när du har över åtta och ett halvt år!
I flera veckor nu har affischer på gatorna, flygblad i bokhandlar eller banderoller på Internet meddelat lanseringen av ett nytt nationellt evenemang: Läs i shorts.
Från 17 till 31 juli kommer flera aktiviteter, läsningar, möten, workshops och konferenser att organiseras i hela Frankrike för att marknadsföra barnlitteratur för allmänheten - du kan se vad som händer nära dig på Lire sv shorts! Där det är riktigt bra är att kulturministeriet står bakom projektet.
Förutom den (formidabla) Salon du livre et de la presse jeunesse de Montreuil, den största europeiska publikmässan i ämnet, hör vi lite om andra evenemang kring barnböcker.
Och när det gäller mediebevakning pratar vi uppenbarligen inte lika mycket om "Pépites", det största franska ungdomspriset som delades ut under showen, som om Goncourtpriset (för de nyfikna som vill ha en inhämtning, listan över vinnare av alla kategorier kan läsas här).
Barnlitteraturen ökar
Ska vi se en allmän likgiltighet? Det som är säkert är att det finns en verklig okunnighet om genren på grund av denna brist på kommunikation.
Men den goda nyheten är att förändring ligger i luften, och barnlitteraturen börjar erkännas för kvaliteten på dess skapelse!
Medan vi får tro att barnen inte längre läser och att sektorn är i nedgång är det en marknad som går bra, som till och med växer kraftigt.
Enligt 2021-rapporten från National Publishing Union är barnböcker, efter litteratur, det som säljer bäst, mer än 87 miljoner sålda barnböcker 2021 (mot mer än 106 miljoner litteraturböcker). De representerar 15% av den franska förlagsmarknaden (litteratur representerar 25%)!
Så naturligtvis, bland de mer än 8000 nya produkterna som publiceras per år finns det Frysta målarbok, men barnlitteratur är framför allt en genre som alltid driver gränserna för skapande och innovation ytterligare.
La Chose, av Béatrice Fontanel och Alexandra Huard (Sarbacane-utgåvor)
Barnlitteratur, en sektor som ska legitimeras
Låt oss prata om fördomar och börja med tonårsromaner. Etiketten "romaner för tonåringar" skrämmer vissa läsare, det är ett faktum.
Professionella placerar den här etiketten bara för att huvudpersonen är en tonåring.
Man kan snabbt föreställa sig tusen dumheter inspirerade av texterna till One Direction-låtar och transkriptioner av Facebook-diskussioner på 200 sidor.Och ändå, ur en rent kommersiell synvinkel, håller yrkesverksamma i allmänhet denna etikett av den enkla anledningen att huvudpersonen är en tonåring , med sin ofta eldiga och protesterande karaktär, vilket ger händelser till sin punkt. av ung syn.
Skapar detta ett identifieringsproblem hos vuxna? När jag ser familjens framgångar med Harry Potter eller The Hunger Games, eller entusiasmen hos unga och gamla för animerade filmer, tvivlar jag.
Tar det bort från en romans litterära kvaliteter? Inte alls, kraven och förspänningarna är desamma som de som finns för allmän litteratur .
Med andra ord kommer man att hitta såväl översättningar på dålig franska som texter att falla bakåt så att den är vacker, den är inte mer annorlunda än någon annanstans.
Ogrundade fördomar om kvaliteten på barnlitteraturen
Barnförfattarnas virtuositet ligger i att kunna identifiera psykologin hos sina tonåriga karaktärer med en sådan precision och ge dem liv och intensitet.
Jag beundrar raseriet för livet och ambitionen hos Marius och Esteban, de två baskarna i romanen Les Géants av Benoît Minville (Sarbacane-utgåvor) och mildheten och mysteriet som härrör från Jonah, denna föräldralösa födda utan händer, i romanen som bär hans förnamn av Taï-Marc Le Thanh (Didier Jeunesse-utgåvor).
Eller beslutsamheten och intelligensen från Méto, en tonåring som är låst i en konstig kostskola på jakt efter sitt ursprung, i Méto-trilogin av Yves Grevet (Syros-utgåvor).
Vi kan också prata om den virtuositet som är specifik för albumförfattare , i deras reflektioner kring bildberättelse (med eller utan text) och skickligheten med illustrationer.
Ta The Little Theatre av Rebecca Dautremer (Gautier-Languereau) vars pappersspetsar är ett progressivt dopp i illustratörens mycket speciella fantasi, djurens smittsamma rolighet i Mon Pull av Audrey Poussier (Loulou och kompanjon) eller det textlösa albumet av Princesse Camcam, Une Rencontre (Autrement jeunesse), som berättar om en mycket söt vänskap mellan ett barn och en vixen som håller på att föda sina ungar!
Fördomar om hur lätt det är att skriva för unga publiker glömmer att det tvärtom är något mycket speciellt att ta itu med dem specifikt.
Dessutom finns det en verklig rörelse av universitetskritik som analyserar barnlitteratur med kritiska verktyg så detaljerade som de som används för att studera fransk litteratur, och fler och fler studenter väljer att komma in i avhandlingar om barnböcker .
Universitetskurser som ägnas åt den exklusiva studien av barnlitteratur har också skapats över hela Frankrike: den mest kända magisterexamen är den på avstånd från University of Maine, och det finns också kursen vid universitetet från Lille 3.
Nyligen finns det också de från University of Cergy-Pontoise, University of Artois, en utbildning vid University Paris-Ouest Nanterre och Villetaneuse.
Forskningen inom området är dynamisk, och vi är långt ifrån att ha täckt det, det finns fortfarande mycket att göra. Den franska föreningen för forskning om böcker och kulturföremål för barn (AFRELOCE) är en av ledarna och anordnar regelbundet seminarier vid École Normale Supérieure i Paris.
Kort sagt, allt detta för att säga att den här historien är seriös!
En initiering till konst
Barnlitteratur är en konst av oändliga variationer och helt oväntade aspekter.
Många illustrationstekniker (målning, ritning, gravering, fotografi, skulptur, utklipp etc.), format (från mycket små till mycket stora, i alla former) eller media (pop-up, dragspelböcker, klaffar, taktila böcker ...) är en outtömlig inspirationskälla för artister och upptäckter för läsare.
Omöjligt att förbli stoiskt framför pop-ups av Anouk Boisrobert och Louis Rigaud vid Hélium-utgåvorna eller La Maison hatée av Jan Pienkowski, att inte själv vilja försöka animera bilderna i böckerna i Pajamarama-samlingen. av Michaël Leblond och Frédérique Bertrand vid Rouergue-utgåvorna, eller i en annan stil, för att skrapa de stora färgade prickarna att upptäcka på sidan efter att de har bytt färg i En bok av Hervé Tullet vid Bayard-upplagorna.
Hur som helst är barnillustrationen så rik och varierad att vem som helst hamnar i publikens djungel, oavsett om de föredrar akrylillustrationer framför de i penna, realistiska eller helt abstrakta, på papper eller på skärmen! När det gäller de som föredrar dokumentärer eller skivböcker finns det mycket att göra även i dessa områden.
Barnlitteratur är också ett mycket effektivt sätt att vanhelga konst och göra den tillgänglig för alla genom bokobjektet, från tidig ålder.
Vissa illustratörer kommer också från konstskolor eller är lärare (som Clémentine Sourdais, Katy Couprie eller Gilles Bachelet). De är själva inspirerade av stora artister, men också av film, litteratur och musik.
Personligen upptäckte jag Klimt tack vare illustrationerna av David Sala, som tog hans ögon och sin egen estetiska tolkning till den ...
De är föremål för utställningar i bibliotek och bokhandlar, men också i gallerier.
Deras original kan säljas, och du kan skämma bort dig med en illustration av Benjamin Lacombe om du har 45 900 euro i överskott på ditt bankkonto - försäljningspriset för ett av hans original under auktion på Christie's i mars 2021. , en skiva för konstnären.
Le Bonheur prisonnier, av Jean-François Chabas och David Sala (Casterman-utgåvor)
Litteratur för alla!
Jag har sagt det tidigare och jag kommer att säga det igen: barnlitteratur är inte bara berättelser om antropomorphiserade djur, med högdramatiska sysslor som "Tobie besöker sin mormor".
Det här är vad jag försöker visa dig i mina krönikor: det finns många historier som resonerar med vårt eget liv, oavsett vår ålder!
Barnlitteratur är ett utrymme för frihet där vi kan berätta små saker i livet eller andra svårare saker, på ett fantasifullt, poetiskt eller till och med mycket ovanligt sätt.
Louve, av Fanny Ducassé (utgåvorna Thierry Magnier)
Detta gäller både album, genom val av bilder och eventuellt ord, såväl som romaner, vid behandling av teman.
Jag tänker här på Our Stars tvärtom av John Green publicerad av Nathan, vilket gör det vågiga spelet att ta itu med ett ämne så tungt som cancer med ömhet och humor, eller romanen Le Pull av Sandrine Kao (Syros), som behandlar temat trakasserier med kraft och övertygelse.
Barnlitteraturens magi är utvecklingen av dess grad av förståelse enligt läsarens ålder. När vi växer och får kunskap växer boken med oss.
Vissa författare glömmer inte den vuxna som följer med barnet under sin läsning och de vuxna läsarna av barnlitteratur för sitt eget nöje. De blinkar till dem genom den subtila införandet av referenser, i texten eller bilden, som bara en vuxen kommer att fånga, medan barnet inte kommer att uppmärksamma.
Det mest radikala exemplet, men som perfekt illustrerar min teori, är Hotel des Voy (ag) eurs av Gilles Bachelet.
Vissa författare följer med barnet och den vuxna under dess läsning, tack vare subtila referenser.
Ett barn kommer att läsa en enkel kuddstrid där, medan den vuxna omedelbart ser att det är ett supergrisalbum baserat på duffelorgi (jag sa till dig att det var ett radikalt exempel) (sorry mamma )!Men utöver en vilja som antagits av författaren är fördelen med att vara vuxen att man har varit barn och därför att man kan vara känslig för vad vi berättar för dem i böcker genom att göra en ansträngning att gå tillbaka inåt några år tillbaka .
Jag har bara behållit ett citat från mina år av litterära förberedelser, och det är ett från La Fontaine som kommer att tjäna mitt syfte perfekt:
”Om jag berättade om Donkey Skin skulle
jag ha mycket glädje åt det.
Världen är gammal, de säger: Jag tror det; i alla fall.
Det måste fortfarande underhållas som ett barn. "
Killen, på 1600-talet, förespråkar han redan vuxna att lyssna på och läsa barnberättelser!
Med fyra århundraden av skapande i handen kan jag garantera att du har något att bli förvånad över och vunnit av barnlitteraturen .
Tveka inte att ha nyfikenhet att korsa tröskeln till en bokhandel för att upptäcka ungdomsavdelningen och få råd från en bokhandel med ögon prydda med stjärnor, eller platta dig själv för att rusa i papperskorgen på illustrerade album i ett bibliotek.
Tveka inte antingen att stjäla en roman från hyllorna på din tonåriga bror eller att titta på några videor av nitiska "booktubeurs", till exempel när de deltar i Lire en shorts.
Och framför allt, låt mig veta om dina resultat!
