Upplagt den 11 mars 2021
Insta berättelseUnder flera månader, varannan vecka, ser du på Mademoisell porträtt av Instagrammers och Instagrammers som du kanske eller kanske inte känner till.
10 personligheter, som inte nödvändigtvis är Instagram-stjärnor, utan bara enkla människor, med en överväldigande upplevelse, med ett meddelande att förmedla eller originalinnehåll att erbjuda.
Vem är de bakom det sociala nätverkets gillar och K ? Hur kom de dit? Vad är deras budskap?
Jag kommer att försöka genom dessa 10 porträtt för att få dig att upptäcka det och kanske få dig att vilja följa dem.
Men framför allt hoppas jag att få dig att vilja hävda dig själv och uttrycka dig fritt , som dem och dem!
Hitta de publicerade porträtten
- Roro den starka, nu quadriplegic, talar om glädje, virilitet, kärlek ...
- Angelo från @balancetapeur, sårbar UFO från Instagram
- Upptäck @lafillequiadestaches, självkärlekshandlare på insta
- Hur mitt kropps positiva engagemang förändrade mitt liv
- När kampen mot cancer inspirerar ett engagerat varumärke
- Varför jag bryter tabun för assisterad reproduktion på Instagram
- Jag tatuerar "3D" bröstvårtor, blandar konst och självkänsla på Instagram
- Romain Costa frigör rösten för HBT + -gemenskapen på Instagram
- Med Make My Lemonade odlar jag glädje på Instagram
Om du uppskattar dessa porträtt och de värderingar som dessa kvinnor och män förmedlar på Instagram, möter jag dig på webbplatsen No Pressure by Instagram, en överraskning väntar dig!
Ambitiös . Uthållen . Kreativ .
Börja från ingenting, modiga hinder och hitta din plats i världen tack vare hennes uthållighet och engagemang på Instagram.
Detta är vad jag skulle säga om jag var tvungen att sammanfatta resan till Steves Houkponou, 35, nu entreprenör.
Men Steves väg förtjänar att jag spenderar lite mer än en mening och att jag berättar hur han från en fotbollsspelare i ett distrikt i Cotonou i Benin bestämde sig för att Instagram skulle vara nätverket som skulle hjälpa den att uppfylla sig själv .
Skador att övervinna för Steves Houkponou
Bakom sin status som entreprenör har Steves faktiskt tre hattar:
- han har en kommunikationsbyrå för att stödja varumärken i deras digitala strategi
- han skapade ett afrikanskt inspirerat färdigställt och tillbehörsmärke, med namnet BHP (BlackHats Paris)
- han är en instapreneur, det vill säga han startade sin verksamhet tack vare Instagram.
På sitt mer än polerade Instagram-konto gav Steves mig intrycket av en skicklig man, mer än snygg, rak i stövlarna och solid på fötterna.
Uppenbarligen är det vad han är, men när jag träffade honom tillät han mig att se lite bortom och visade mig en bit av sitt liv när han ännu inte var där. säker och självsäker man i dag.
Steves växte upp i en beninesisk familj, han är den sista av en familj på 9 barn, och det var först för fotboll som han var avsedd :
”I skolan kunde jag inte spela med mina klasskamrater eftersom de gjorde narr av mig, så jag spelade i grannskapet, på gatorna.
Vi satte två stenar, vi skapade lag och vi spelade fotboll.
När jag åkte till mina föräldrars byar fanns en stor fotbollsstadion, det var lite som om parisern kom till provinserna: människor var mindre elaka där, så jag kunde uttrycka mig, Jag spelade och såg mig.
När jag var 14 kom jag till Frankrike, till Auxerre, det stora träningscentret då, för att spela fotboll.
Jag återvände till idrottsstudier, men en månad senare, under en upptäcksdag, skadade jag mig själv, och det var början på mitt andra liv . "
1 månad efter att hans fotbollsdröm började ta form 1998, året för VM, tog Steves en dålig träff under en tackling, föll till marken och kunde inte gå upp.
Lider redan av en autoimmun sjukdom som hennes far vidarebefordrade och heter HLA-B27, vilket sätter henne i högre risk för vissa reumatiska sjukdomar (som påverkar ben, leder och mjukvävnad), diagnostiserar läkare henne mer än pessimistisk:
”Alla läkare sa till mig att jag aldrig skulle gå igen i mitt liv, jag var funktionshindrad 14 år gammal. Vi såg alla läkare som var möjliga och tänkbara, och de sa alla samma sak.
För mig var det hemskt eftersom det var slutet på mitt liv, jag tårade, men det som fungerade var att min pappa sa till mig:
"Det är ett skämt de spelar på dig, det är inte sant, du kommer att gå igen."
Alla dina bröder och systrar går, jag går, din mamma går, så det är upp till dig att tro det. Om du inte tror det är det över. "
Mina föräldrar är mycket starka, min far föddes i Benin, min farfar är fiskare, min far gick i två dagar från sin by till huvudstaden för att han var sjuk.
Min mamma var föräldralös vid 12 års ålder, hon hade svårt att mata och var tvungen att ta hand om sig själv för att äta, och idag är det ekonomiskt mycket bättre, de har lyckats göra stora saker.
Mina föräldrar gjorde mig alltid medveten om hur lycklig jag var, jag växte upp i tacksamhet, och vad som hände med mig fick de mig att pröva som jag var tvungen att gå igenom .
Så å ena sidan var det komplicerat, och samtidigt sa jag till mig själv att jag inte kunde släppa taget, och det som är synd, jag kommer inte att spela fotboll, men jag kommer att hitta min väg och jag kommer att vara bäst på vad jag gör. skulle göra . "
Övermotiverad av uppmuntran och stöd från sina föräldrar och familj fick Steves alla läkare att ljuga. Efter några månader lyckades han sitta uppe i sängen, vilket redan var en seger.
Sedan efter ett år kunde han stå upp, ett verkligt mirakel för läkare.
Steves var mycket rörd av denna prövning, men det var inte den enda som påverkade hur han ser på sig själv.
När han pratar om hånen från sina beninska kamrater när han var i skolan, är det något som verkligen markerade honom:
”När jag var liten före allt detta skrattade folk mycket åt mig.
Jag körde väldigt snabbt och var väldigt bra på fotboll, men jag hade 1,5 cm skillnad i längd mellan mina två ben, så det visade sig när jag sprang.
Les enfants sont méchants et ils se moquaient, donc je manquais beaucoup de confiance en moi. Le seul moment où je m’échappais, c’est quand je jouais au football.
C’est une plaie qui ne se referme pas. »
Un nouvel objectif, et son début sur Instagram
Au total, Steves a passé 2 ans dans un centre de rééducation, et c’est aussi pendant cette période que s’est concrétisée son envie de travailler dans la mode, quand bien même ce n’était pas du goût de ses parents :
« Apparemment à 5 ans je prenais déjà les poupées de ma sœur et je leur faisais des habits, donc je me suis dit que c’était peut-être la voie qui était faite pour moi, et que j’allais me concentrer sur ça.
Je suis fan de Saint Laurent, j’ai lu tous ses bouquins, dès qu’il y a un événement sur lui, j’y vais, et ça date de quand j’étais en centre de rééducation.
Ma mère m’a acheté un magazine, ils parlaient de Saint Laurent dedans, j’ai adoré et j’ai demandé à ce qu’on m’en achète plus.
J’ai commencé à m’intéresser à la mode, et je disais que je serai le nouveau YSL quand je serai grand.
Je voulais faire des études de mode, mais je viens d’une famille africaine qui considère que ce n’est pas pour les hommes, que ce n’est pas viril, donc c’était compliqué. »
Pour satisfaire ses parents sans perdre de vue son objectif premier, Steves a enchaîné les études prestigieuses, tout en se rapprochant doucement du milieu de la mode.
Steves a obtenu un Bachelor International Management à l’université de Cambridge, puis il est revenu en France à Paris, pendant une période de rechute médicale.
Il a ensuite fait un Master en Marketing de Luxe, pour se rapprocher de la mode, puis un MBA en Finances, sachant au fond de lui qu’il allait un jour se mettre sur la voie de l’entreprenariat.
Il a fini par travailler chez Cartier, L’Oréal, au Bon Marché, puis a gravi les échelons chez Coach, la marque de prêt-à-porter de luxe, dans laquelle il est devenu directeur commercial.
Il est rentré par la petite porte, puis est devenu le plus jeune directeur commercial d’Europe.
Voulant aller toujours plus haut, progresser toujours plus, et sentant qu’il n’y parviendrait pas en restant chez Coach, c’est là que Steves a décidé de tout miser sur Instagram :
« Parallèlement à mon travail chez Coach, je postais des photos de mode sur Instagram, sur mon compte perso, et je parlais aussi développement personnel.
Je parlais des difficultés de la vie, et j’essayais de faire passer un message, de dire qu’il faut se battre, et ne rien lâcher pour atteindre ses objectifs.
À l’époque je n’avais pas beaucoup de followers.
Quand j’ai quitté Coach, j’ai eu ma première opération rémunérée en tant qu’influenceur qui a bien marché, donc je me suis dit qu’il y avait quelque chose à fouiller. »
Un chapeau et un compte Instagram qui changent la vie
Aujourd’hui Steves est un vrai modèle pour sa communauté, et il diffuse des messages centrés sur la confiance en soi, l’important de s’aimer, se trouver, et toujours trouver la force de franchir les obstacles.
Et s’il en est arrivé là, c’est grâce à sa ténacité extraordinaire et à son environnement familial, mais aussi grâce à ce fameux chapeau, son accessoire magique devenu emblématique :
« Un jour je rentre dans une boutique, c’était dans le Marais, et il y avait un chapeau.
J’ai kiffé le chapeau, j’ai un gros coup de cœur, mais à l’époque on mettait des bobs, des casquettes, mais pas trop de chapeaux, et surtout il coûtait 350€, ce qui représentait beaucoup d’argent pour moi à l’époque !
Je demande une réduction à la vendeuse, mais rien n’y fait. J’avais un pote avec moi qui me dit que le chapeau me va trop bien, et la vendeuse ajoute :
« Ce chapeau, il va changer votre vie. »
La je me suis dit que la dame était très forte, elle m’a vendu une émotion, côté marketing elle envoyait !
Bref, elle m’a convaincu, j’ai acheté le chapeau ! À ce moment de ma vie j’étais encore assez bas côté confiance en moi, je n’osais pas trop parler aux filles, c’était vraiment compliqué.
Je suis sorti avec le chapeau sur la tête, et une fille est passée à côté de moi et m’a fait un clin d’œil. C’était la première fois que j’avais une interaction comme ça avec une inconnue.
Le soir, on va au restau avec des amis, on va en boîte, et des femmes viennent me voir, prennent mon chapeau, on commence à interagir, etc.
À partir de là, le chapeau, je ne l’ai plus lâché !
Un jour je cherchais un truc dans mon porte-feuille, et mon pote m’a pris en photo.
La photo était vraiment belle, je l’ai postée sur Instagram, et tout d’un coup j’ai eu 1000 likes, alors que d’habitude je n’en avais que 30 ou 40.
C’était un truc de malade, je me suis dit que j’allais arrêter de poster des looks, et que j’allais mettre ma tête à moi, sauf que quand j’ai posté une photo de mon visage sans chapeau, j’ai fait un gros flop.
À partir de là j’ai fait tout un travail, j’ai changé de nom, je me suis appelé theblackwithblackhat (The Black With Black Hat) , et c’est comme ça que ça a commencé pour moi sur Instagram. »
Maintenant, Steves a 120 000 abonnés sur son compte Instagram personnel, et presque 170 000 en cumulant celui de son agence et de sa marque.
Il est une référence de réussite, et grandit chaque jour un peu plus grâce à sa communauté Instagram :
« Instagram m’a apporté de la confiance en moi, le fait de faire des photos et de me montrer moi, déjà, ça a été un exutoire.
Si tu avais dit au petit Steves de 14 ans de faire des photos pour se montrer, il aurait dit : jamais de la vie !
Sur Instagram il y a une bienveillance qui est arrivée, les gens m’ont dit qu’ils avaient acheté un chapeau noir pour me ressembler, des gens m’ont accosté dans la rue pour me prendre en photo…
Au-delà du business et de la vitrine importante que représente Instagram pour une image de marque, c’est tout ce côté humain que le réseau m’a apporté ! »
Je suis ravie d’avoir fait la connaissance de Steves, et d’avoir découvert son histoire touchante, et inspirante, qui rend son parcours encore plus impressionnant.
Et je te laisse avec ses mots :
« J’avais toutes les excuses pour rater ma vie : je suis noir, je suis immigré, je suis handicapé.
Si j’étais resté uniquement là-dessus je n’aurais rien fait, je serais encore dans mon fauteuil roulant dans le lit d’hôpital à Viry-Chatillon, sauf que j’ai refusé et je suis allé faire ce que je voulais.
Tout le monde a un point fort, moi mon point fort je sais aujourd’hui que c’est de donner confiance aux gens, de faire briller les gens grâce à leur image, et j’ai mis du temps à trouver cela.
Il faut que chacun et chacune trouve son point fort, et ce qui l’a marqué dans sa vie et l’a mené à faire ce qu’il ou elle fait. La vie est courte, et on a tous une mission de vie. »
