Åh fan, det här är min sista artikel här! Jag sparar gärna en dag i veckan för att arbeta med framtida projekt som upphetsar mig galet, men det är roligt. Det är roligt.
I september 2021 landade jag för första gången på den här webbplatsen med mina ruttna metaforer, min ganska djärva humor och mina mer eller mindre antagna svagheter.
Sex år senare skriver jag detta för sista gången och jag kan inte låta bli att säga till mig själv ... va, pratade du med dem om det, galna läsare? Och det ? Och det ?
Så eftersom det är sista gången jag pratar med er genom denna tidning, tillåter jag mig, som den sista inventeringen före avdunstning, att i denna sista lektion i veckan lista alla de små lektioner som är väsentliga för mig .
Lektion 1: kom ihåg att borsta tänderna då och då.
Älska dig själv
Det är svårt, jag vet. Jag kämpar varje dag för det, jag också : det spelas aldrig in.
Det finns dagar då jag mår bra, när min kropp är ett kuvert som hjälper mig med vardagliga uppgifter och starkare och galna saker, som att springa eller sluta röka. Och jag älskar henne.
Och det finns dagar som idag, då jag satte på mig en topp som jag inte har satt på på 3 veckor och kände att den var enorm, och att det såg bättre ut för mig förra månaden. Så jag hatar mig själv och jag hatar mig själv igen för att hata mig själv för sådana triviala saker.
Det finns dagar då jag känner mig kapabel, stark och begåvad i det jag gör i allmänhet. Där jag blir fullt medveten om mitt självförtroende, i processen att bli förvärvat, om mina segrar över bedragarens syndrom.
Och det finns dagar då jag inte kan anpassa två meningar skriftligen.
Jag har en bra position att veta att det är riktigt svårt att älska sig själv. Men bara för att det är superhårt betyder inte det att det inte är värt det. Även om det bara är varannan dag i början, sedan var tredje dag osv.
Omge dig med människor som respekterar dig (och balek andra)
Den tidigare punkten är väldigt viktig eftersom ju mer vi älskar varandra, ju mer vi respekterar varandra och ju mer vi respekterar varandra, desto mindre stöder vi människor som inte respekterar oss.
Och ju mer vi lär oss att omge oss väl med människor som vill ha oss väl. Jag svär att det förändrar allt.
Pommes frites är bättre i två matlagningar
Det är en tvåstegsmatlagning som gör att pommes frites kan tillagas och krispiga. Verkligen bättre, då.
Personligen min, jag gillar dem kokta i nötfett. Jag bor inte i Lille för ingenting. Men jag vet att det inte är för alla dieter så låtsas att jag inte sa någonting.
Det är bara det, om du gillar pommes frites och i en restaurang står det "pommes frites i två matlagningar", väl gå in.
Och ha frites, förstås. Annars är det att du verkligen gillar allt som går till spillo.
Be om hjälp när du behöver hjälp
Oavsett om det är att montera en Ikea-garderob eller att hjälpa dig att övervinna en riktig prövning (även om det inte nödvändigtvis betyder att gå till samma person i båda fallen), så är det samma!
Om du inte ber om hjälp med att sätta upp skåpet kan du skruva upp det. Om du inte ber om hjälp med att komma igenom din stora prövning, kanske du aldrig lär dig att komma över det eller leva med det. Det skulle vara ett enormt slöseri.
Som att gå till en restaurang som vet hur man lagar pommes frites utan att beställa pommes frites. Men värre.
Vi kan vara väldigt nära uuuultra olika människor
Det kan skapa lite spänning eller några heta diskussioner, och det är ingenting alls. Under hela min barndom och ungdom, fram till för några år sedan, trodde jag att en skrikmatch var slutet på en vänskap.
Så inte.
Idag har jag några fantastiska vänner. Vänner som imponerar på mig, som får mig att skratta, som jag inte alltid förstår och som inte alltid förstår mig, men som alltid kommer att vara där och för vilka jag alltid kommer att vara där.
Ibland argumenterar vi. Ibland håller vi inte med, men vi pratar med varandra. Hur som helst, vi kommer alltid överens och ropande spel eller meningsskiljaktigheter slutar faktiskt inte alls.
Det förstärker ingenting heller, det är bara ... Normal. Så länge det inte förvandlas till det giftiga förhållandet, förstås.
Vi kan diskutera med de människor som betyder något och inte förlorar dem. Utlovat.
Bättre att se ut som en våg att gå igenom utan att säga ett ord
Om du känner att de omkring dig infantiliserar dig och det stör dig, säg så. Lugnt, kvittra. Det är det bästa sättet att bevisa att du är vuxen.
Om du inte känner dig tillräcklig eller inte får tillräckligt betalt i ditt jobb, be om en intervju och säg det. Lugnt. Du har inget att förlora om du gör det här. Kanske fungerar det inte, men du har inget att förlora genom att prova det.
Berätta för dem om du ser någon och lider av deras bristande uppmärksamhet. Vänligt. Han / hon kommer inte att kunna säga att han / hon inte visste om du går bort eftersom det inte finns någon förändring och att det inte gör dig bra.
Sådär.
I alla situationer där du lider av något, där du känner att du inte övervägs för ditt verkliga värde, påpeka det för de berörda personerna.
Människor, de gör det inte nödvändigtvis avsiktligt. I så fall är du bättre medveten om det. Om detta inte är fallet är det bättre att veta det, för att inte börja från en dålig a priori på andra och så att allt är klart i ditt huvud.
Att inte vänta och se och inte drabbas av situationen.
Eftersom lidande är det bästa sättet att samla frustrationer och att knäcka dina trosor kontraproduktivt en av dessa dagar.
Ta luften!
Jag tål aldrig att vara låst för länge. Det får mig att kvävas, det gör mig orolig. Oavsett om det är att gå en promenad, eller springa, eller bara njuta av en terrass eller en park, med människor eller ensam, ta luften!
Tio minuter om helgen eller fem timmar om dagen, vad som helst. Jag är ute så mycket som möjligt och jag svär dig: utanför verkar livet enklare.
Den stora depressionen, de små bekymmerna, ångestarna verkar mer överkomliga när jag har sänt ut några ögonblick. Att hålla sig klostrad är det bästa sättet att dramatisera vad som inte borde vara.
Och det är inte mycket som borde vara, till slut.
Jag är säker på att jag glömmer tusen saker, men jag måste gå, annars tar artikeln tre timmar att läsa och du kommer att kasta upp i slutet.
Tack missar ♥
Tack till dig, läsare , för dina krav som fick mig att växa, för dina små ord som värmde mitt hjärta, för att ha följt med mig under dessa viktiga år under vilka jag hade intrycket av lever tusen liv.
Tack för att du skrek till mig när du tyckte att jag förtjänade det, för att jag hejade på mig när du ville.
Tack till dem som följde mig, till dem som inte följde mig och till dem som inte vet vem jag är, som upptäcker mig med den här artikeln och undrar vem som kan vara den här jävla dramaserien.
Hoppas hitta dig någon annanstans - på min YouTube-kanal, på gatan eller vad som helst.
Och jag önskar dig det lyckligaste livet.
