Mademoisells team berättar vad som fick henne att arbeta i tidningen! Något som inspirerar dig till din egen skolkarriär!
Om du föreställer dig att jag hade en linjär resa och att jag anlände till Mademoisell på ett logiskt sätt, kommer du att möta allvarliga besvikelser.
Förbered dig på att upptäcka en kurs med många äventyr, vars absurda kanske åtminstone kommer att leda till att du visar att oavsett dina mål finns det ett sätt att uppnå dem .
Och detta, även om du ännu inte vet vilket jobb du vill göra; Jag kommer tillbaka till det.
Från en "atypisk" utbildning till en språkskola
Jag passerade och fick en bac S (SVT-specialitet) när jag just firade min 15-årsdag. Så jag talar i allmänhet om en ”atypisk” skolgång, rapporterar att jag hoppade över tre klasser.
Jag har inget att klaga på, jag hade generellt utmärkta resultat och nyfikenhet att intressera mig för det jag studerade i klassen .
I själva verket var skolan en riktig prövning och jag kämpade mycket på mitt eget sätt.
Jag blev sparkad från gymnasiet, jag hade en period av skolfobi, kort sagt, jag var inte säker på att akademin skulle passa mig så mycket.
Jag åkte dit ändå, för från och med det tredje året visste jag att jag ville bli spansklärare i gymnasiet.
För att veta vart jag skulle gå, sökte jag råd från lärare och frågade mig själv att slutföra.
Jag fick veta om kurserna LEA (Applied Foreign Languages) och LLCE (Language, Literature, Foreign or Regional Civilization), jag valde den andra.
Eftersom det finns många anläggningar som erbjuder denna kurs, litade jag än en gång på råd från en lärare, och jag gjorde University of Avignon till mitt första val utan att verkligen veta vad jag kunde förvänta mig där. .
Det var vackert ❤️
Jag togs utan problem, trots mina ganska katastrofala betyg i Terminale, en period under vilken jag inte gick till lektionen på 6 månader.
Det vann inte, men jag hade bra uppskattningar och utmärkta resultat på spanska . Även om jag var i S, tror jag att den räknade.
Mina första år i spanska LLCER
Först blev jag besviken över att se att lektionerna fortfarande var ganska generalistiska och inte så specifika som jag hoppades.
I kampanjen var det många människor som var där "av en slump" eller "som standard", många talade inte flytande spanska än ...
Kort sagt, det var mycket nära gymnasiet.
Så jag började lära mig utanför klassen, att fördjupa mig, att kultivera mig maximalt .
Med tiden blev ämnena i klassen mer och mer specifika, och jag hittade den mer specialiserade utbildningen jag letade efter. Bänkarna i min klass har tömts för dem som inte var där av passion.
Trots att jag hade mycket problem med att arbeta med de människor jag studerade med, gjorde vi mer framsteg än i början.
Lärarteamet, en otrolig tillgång på universitetet
Jag hade ett FOR-MI-DABLE lärarteam , otroliga lärare, med önskan att överföra och galen passion.
Jag var på ett universitet i mänsklig skala, vilket helt motsvarade mitt sätt att fungera, och i en mycket liten kampanj.
Lärarna kände oss verkligen individuellt. Detta var det som gjorde att jag kunde gå till slutet av min licens trots 5 månaders sjukhusvistelse och extremt strikt daglig medicinsk övervakning när jag gick.
Okej, jag upprepade ett betyg en gång, men försökte uppleva det som en möjlighet att lära sig mer . Även om det vore en lögn att säga att det inte är ett misslyckande i mina ögon.
Hur som helst, jag visste varför jag var där . Det var det som hjälpte mig att komma överens med de mindre coola stunderna i min träning.
Jag älskade. Jag var passionerad, allt intresserade mig, jag ville hela tiden veta mer . Jag har läst, sett filmer, deltagit i seminarier, varit på utställningar, lyssnat på podcasts, spelat pjäser och sedan rest när jag fick chansen.
Jag gav till och med lektioner istället och med hjälp av mina lärare. Varje presentation var ett tillfälle för mig att lära mig så mycket som möjligt om ett nytt ämne och att förmedla min passion även om bara lite till de andra studenterna.
Kort sagt, jag var grundligt och studier är min passion.
Det var till och med min favorit år 2018!
Investera bredvid min spanska licens, min lösning för att njuta av mina studier
Det visar sig att mitt stora problem under min skolgång var tristess . Och så stimulerande som min miljö är, sakripan har en tendens att komma tillbaka och krypa in i alla brister som kommer deras väg.
Koppla ihop det med det faktum att jag inte kan förbli obesatt, och du kommer att upptäcka vad som gjorde mig glad i fyra år: studentföreningarna.
Jag blev involverad från min L1 (första licensåret) i många föreningar och på alla nivåer: från försäljning för en BDE-kväll till möten för att försvara studerandens materiella och moraliska varor ministerier.
Jag pratade om denna förlovningsupplevelse i denna podcast (jag var BABY ?)
Det var här jag träffade flest människor, och det var här jag lärde mig mest . Jag har dabblat i allt och behärskat förmågor som jag aldrig ens hade hört talas om utan det.
Jag har träffat människor som har spelat viktiga roller i mitt liv och i min konstruktion, som jag aldrig skulle ha korsat av en slump.
Förutom allt detta hade jag ett studentjobb inom min institution: Jag arbetade i vägledningstjänsten där jag välkomnade och hänvisade studenter, gymnasieelever och andra som behövde information. och råd.
Det var väldigt lärorikt att förstå hur högre utbildning fungerar i Frankrike och på andra håll.
Hur jag träffade "flickorna i Mademoisell" tack vare studentföreningen
C’est grâce à l’associatif que j’ai rencontré Clémence Bodoc, rédactrice en chef de mademoisell.
J’ai monté un événement au sein de l’université, promouvant l’égalité et la tolérance. Comme j’organisais cela seule, je me suis dit que j’allais en profiter pour kiffer, et j’ai décidé d’inviter mademoisell, que je suivais assidûment, à y participer.
Long story short : j’ai dû insister pas mal pour réussir à faire en sorte que quelqu’un vienne, mais j’ai fini par réussir à convaincre Clémence, que j’ai donc accueillie deux jours à Avignon. C’est à cette occasion que nous avons réellement discuté.
Ça a été un immense coup de cœur !
Elle m’a dit que ce serait cool que je vienne faire un stage chez mad à l’occasion, j’ai gardé l’info en tête et je l’ai laissée maturer.
Entre temps nous nous sommes recroisées, puis j’ai fini par me décider, et faire un mois de stage à la rédac. Ça s’est ultra bien passé, elle et Fab m’ont proposé de venir travailler chez mad.
Et… j’ai dit non.
Meilleure manière d’avoir un taf chez mad, n’est-ce pas ?
J’ai continué à écrire pour mademoisell pour mon propre plaisir tout en continuant mes études (littéralement, parce que j’écrivais en cours) (ne faites pas ça).
Je voulais finir mon cursus avant d’envisager cette option. Je m’étais en plus découvert une passion pour la recherche, et j’avais à présent envie éventuellement d’aller jusqu’au doctorat.
Et puis à force d’y penser, je me suis dit que j’étais en 3ème année de licence avec des chances honnêtes de la valider, que j’étais jeune, et que si je voulais reprendre les études plus tard, même dans 5 ans, j’aurais un âge raisonnable comparé à mes futur·es camarades de promo.
Et puis 19 ans, c’est un super âge pour tout plaquer et tenter des trucs, même à l’autre bout de la France, même si ça fait peur, surtout si ça fait pas partie du plan.
J’ai donc fini par rappeler Clem, échangé avec elle et Fab, et je suis revenue pour 3 mois de stage, profitant de mon statut étudiant, tout en sachant que le stage déboucherait fort probablement sur un C.D.I.
- Tu veux bosser ici ?
- Non merci bisous ciao.
- …
- Mdr mais non c’était une blague.
- Ptdr t’es con !
Et bim, badaboum, 3 mois plus tard, je signais un C.D.I. chez mad ?.
J’ai su entre temps que j’avais obtenu ma licence, donc j’ai pu rester à Paris avec l’esprit tranquille.
« C’est quoi exactement, ton taf, chez mademoisell ? »
Bon, à présent, il s’agit de définir ce que je fais chez mad, comment j’en suis arrivée à ces missions, qui sont bien entendu tout à fait en lien direct avec les études que j’ai faites.
Quand je suis arrivée, je suis rentrée au sein de la rédaction, dans le pôle actu/société/témoignages.
J’étais également là pour soutenir Clémence, rédac cheffe, au quotidien.
- Ah mdr t’es vraiment venue en fait !
Accessoirement, j’aidais régulièrement aux relectures « zéro fautes » des articles, rapport que tout de même j’ai fait des études de langue, et donc de grammaire (ok c’était la grammaire espagnole, mais bon).
J’ai très clairement passé un deal avec Clémence sur ce que j’avais envie de retirer de cette expérience.
Je voulais - je veux - absolument apprendre, le plus possible, dans le plus de domaines possibles. Je sais que je ne resterai pas ici éternellement, alors autant m’y enrichir vraiment !
De fait, j’ai assez vite pris d’autres missions. Je suis notamment responsable du référencement web (SEO, pour les intimes), qui permet à mademoisell d’arriver le plus haut possible dans les suggestions de Google.
Un concours de circonstances provoqué mon passage, initialement temporaire, à la régie commerciale de mademoisell.
Je m’occupais là-bas de l’opérationnel, c’est-à-dire que je faisais en sorte que tous les partenariats que nous avions mis en place se déroulent correctement.
OUI BIEN SÛR CE PARCOURS EST TOUJOURS LOGIQUE ET LINÉAIRE ???
La seule mission que j’ai gardée de la rédaction était le SEO, même si je continuais à écrire quand j’avais quelques minutes, parce que j’aime ça.
Mon envie de faire le plus de trucs différents possibles chez mademoisell
Bim, nouveau concours de circonstances, et quelques mois plus tard, me voilà en charge des partenariats dans le milieu de la littérature, notamment.
Je m’occupe à présent de démarcher des maisons d’édition, pour trouver de chouettes livres dont te parler et au passage financer mademoisell (et Rockie !).
En plus de cela, je produis la plupart du temps moi-même les contenus que je vends, ce qui me permet d’avoir un pied à la régie, et d’en garder un à la rédaction.
Tu as dû comprendre en lisant les précédentes lignes, je n’aime pas me cantonner à une seule mission. Si celle-ci occupe le gros de mes journées de travail, lorsque je peux filer un coup de main ailleurs, je le fais.
Je continue donc à écrire, suis toujours responsable du SEO, et si j’ai le temps de relire et corriger un article je m’en fais une joie.
Grâce à Louise et Doro, j’ai aussi appris à mixer pour les Grosses Teufs mademoisell ! Une nouvelle expérience incroyable et incroyablement impromptue, aussi.
Et c’est stylé
Et la suite, chez mademoisell ?
Je serais incapable d’avoir juste des fonctions limitées sur une longue durée. J’ai besoin de changement. Alors, forcément, j’ai envie de découvrir d’autres aspects de la boîte.
Je sais que quand je maîtriserai ce que je fais actuellement, quand j’aurais un peu fait le tour, j’aurai besoin de renouveau.
J’espère poursuivre cet apprentissage perpétuel et tenter de nouvelles choses au sein de mademoisell encore quelques temps. J’espère pouvoir m’y former, et apporter aussi tout ce que j’ai à donner.
J’espère transmettre mon savoir et les compétences que j’acquiers à celles qui prendront la suite.
Mon objectif est toujours d’être chercheuse à l’université, et je crève d’envie de reprendre mes études là où je les ai laissées. En même temps, je sais que peut-être d’autres opportunités et d’autres passions se présenteront à moi.
Ma conclusion, c’est que je ne suis pas « arrivée » chez mademoisell : mon parcours est loin d’être fini.
En toute honnêteté, ça n’a même jamais été vraiment un objectif, plus une succession d’heureux hasards et d’opportunités saisies. mademoisell sera une étape de mon parcours, qui je l’espère me mènera loin. La suite, on verra bien !
